I onsdags hade fem gäddor visat intresse för min Baitfish 17.
Detta underett drygt 70 minuters jerkpass.
Tre av dem hade också lyfts ur vattnet och den största var på 4,8 kilo.
Helt okej för min del.
I fredags var det dags för en ny jerkbaitsejour med samma tidsrymd.
På eftermiddagen styrs stegen ned mot strandremsan igen.
Temperaturen har nu stigit från en plusgrad till sju.
Det är tydligt hur novembermörkret tagit över.
Även om det ännu är långt till solnedgången så är dagsljuset märkbart dämpat.
Spöet monteras ihop och slirbromsen justeras.
Den stora blå IKEA-kassenfuktas med vatten om en fisk ska komma att vägas i den.
På med BF 17 i färgen Perch som fungerar riktig bra här.
Till ljudet av ambassadeurenssurrande snabbt snurrande spole far betet iväg.
Då är man äntligen på gång väntar och räknar ner från plasket där ute,
spänner upp linan och börjar ta hem betet med ganska korta jerks.
Till en början händer ingenting.
Försöker variera tempot och rytmen, men fortfarande ingenting.
Samlar ihop grejorna och går till nästa plats.
Samtidigt ger jag efter för en idé om betesbyte.
Kanske ska man testa en skarpare färg? I boxen ligger ju faktiskt en papegojfärgad BF 17,
Tvekar...
Troligen är man ensam om att aldrig ha lyckats med den färgen när det gäller gäddfiske.
Men många förespråkar ju den, Okej då! det papegojfärgade betet far iväg.
Det verkar dock väldigt lugnt underytan.
Hur kan det skilja sig så från en dag till en annan?
Då slår det mig sist en större fisk, med det menar jag minst meterlång,
högg så hade man ju inte en enda fiskkontakt heller före den stora högg.
Hmm... Och var var det nu den på 4,8 högg i förrgår? Jo just det.
Nä, nu kom betet förlångt åt höger.
Siktar lite noggrannare och var det inte just där?
Jo,snart så är betet precis där… Hugg! Ganska försiktigt,
men fast fisk och kanske lite tyngd.
Den kommer till en början snällt med,
men ett tiotal meter ifrån mig gör fisken några korta rusningar.
Att det inte är en liten fisk står helt klart och kanske till och med en större än i förrgår?
Jodå, när den kommer inom synhåll så verkar det så.
Det är härligt att känna de bestämda knyckarna i spöet.
Men det gäller ju att få upp den också.
Den går upp ett par gånger och ruskar på huvudet så vattnet stänker.
Det är inte så lätt att få tag i den med vänsterhanden.
Men jag stressar den inte utan försöker ha tålamod, till slut så sitter den med gälgreppet.
När den lyfts ur det mörka kalla vattnet syns att fem kilo inte räcker.
Det är en fantastiskt vacker höstgädda i god kondition, välbyggd och kraftfull.
Tar några snabba bilder, krokar loss och lägger gäddan för vägning.
Känneratt gälgreppet inte var helt perfekt för fingrarna har fått några revor.
Blodet kommer från mig och inte från fisken, vilket är bra.
Vill inte göra den illa mer än nödvändigt och det finns ju plåster.
Super Samsonvågen visar drygt 8 kilo.
Det är en av de vackraste gäddor jag någonsin fångat.
Mobilbilderna gör den naturligtvis inte rättvisa.
Men det är min störstadokumenterade på jerkbait.
Nu ska fisken tillbaka igen.
Hukar mig ned över det mörka vattnet och sänker ner den.
Den finner sig direkt och simmar ner i djupet igen.
Skönt!!
Visst finns det större och nog hade man hoppats på en tia,
men upplevelsen är ändå att det här var klockrent, Nöjd, helnöjd,
Glad, jätteglad!!.
Jag som för två månader sedan allvarligt funderat på att sluta fiska.
Det är ju de här stunderna, den här svår beskrivliga, men ack så sköna känslan,
som gör det värt att fortsätta och som gör det så kul.
Säsongen är långt ifrån över och jag ser fram emot nästa tur.
/ Henke
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar